Recension: Lion

 
dejtingsida för studenter jobb Genre: Drama dejtingsida för studenter jönköping Skådespelare: Dev Patel, Nicole Kidman, Rooney Mara, Sunny Pawar, David Wenham inledningsfras nätdejting exempel Regissör: Garth Davis dejta rika kvinnor göteborg Produktionsår: 2016
 
dejtingsidor bra nu Handling: Saroo är en ovanligt klok och äventyrslysten 5-åring som bor i en liten by i centrala Indien. Hans storebror Guddu är hans idol och han vill precis som sin  bror bidra till familjens försörjning. En natt så tappar de två bröderna bort varandra på en tågstation och Saroo hamnar på ett tåg som för honom hundratals mil bort till Calcutta där ingen förstår hans språk. Efter en tid som gatubarn hamnar han på ett statligt barnhem där man resultatlöst försöker hitta hans familj. Han har tur och blir adopterad av ett australiensiskt par som ger honom den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men inom honom gnager saknaden efter sin mamma och bror. När en kompis 25 år senare föreslår att han ska försöka hitta hem igen med hjälp av Google Earth tycker han att det är en galen idé. Men så hittar han den första ledtråden och snart har hans förflutna hunnit ikapp honom och hans liv kastas omkull ännu en gång. ( text från sf.se)
 
dejta chat noir Mitt omdöme: Den här filmen är en bergodalbana av känslor. Den är sorglig och hjärtskärande men samtidigt också väldigt upplyftande. Det är en gripande historia verkligen och ännu mer så när man vet att den är sann. Den är engegerande från början till slut. Jag är väldigt imponerad av Sunny Pawar, den lilla pojken som spelar Saroo som ung. Han bär den första halvan av filmen och gör det så trovädigt. Filmen tar upp ämnen som identitet och ursprung. Jag tycker att den fångar komplexiteten med att vara adopterad. Att ha en längtan efter att hitta den saknade pusselbiten om sitt ursprung samtidigt som man inte vill verka otacksam för det liv man fått. Och jag tycker Dev Patel lyckas förmedla de känslorna väldigt bra i sin roll. Filmen har många känslosamma stunder men det blir aldrig överdrivet sentimentalt. Jag gillar att den inte försöker vara mer än den är. Med små enkla medel lyckas den träffa precis rätt. Det är en film med ett universellt tema om hem och tillhörighet som berör på djupet. Det faktum att det var två dagar sen jag såg filmen men fortfarande har kvar den i tankarna är väl ett tecken på att den lyckades göra ett avtryck på mig. Och därför känner jag att jag inte kan ge den något annat än högsta betyg.
 
 
 
 


kristna dejting sidor holding Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: